Ridning

Idag var Mr Cavelström ute och seglade vilket resulterade i att Calle var tvungen att följa med till ridskolan. Han tog på sig Cornelias gamla ridbyxor och verkade väldigt nöjd med att få följa med. Väl på ridskolan ville han ha en ridhjälm och jag misstänkte att han nog skulle bli rätt besviken när han skulle inse att han inte skulle få rida. I sista sekund dyker dock ridläraren upp och sa, ta en häst till Calle oxå. Jag frågade Calle om han verkligen ville rida (han har aldrig velat sitta på en häst förut). Svar: JA! Ok, tänkte jag, det är väl bara att köra. Med tanke på att ridturen brukar innebära en hel timma i skogen var jag lite osäker men vi körde.

Det gick strålande, en hel timma i skogen, inte på fina raka ridvägar utan över stock och sten (och framförallt gegga) och både brant uppför och nerför. Även en hel del trav blev det, lite guppigt men inte ett endaste gnäll från Calle. En riktig liten ridprins. Mamma är mäkta imponerad. Cornelia skötte sig också exemplariskt. Pia var med och hjälpte till och vi hade en mysig tur i skogen.

5 åring

För 5 år sedan var jag på förlossningen. Vid 21-tiden fick vi äntligen ett rum och 22.20 tittade frk C ut. Vi hade några mysiga dagar på BB innan vi kom hem igen. Så här såg det ut... Man skulle gärna vrida tillbaka klockan för dessa timmar på BB. Jag mådde nog oförskämt bra och illamående som hade pågått i nästan 9 var som bortblåst. Och min sötaste, perfekta lilla bebisflicka hon sov mest hela tiden. Hon väcktes bara för att hon behövde mat var 4:e timma.

Idag ser det något annorlunda ut. Vi har haft en härlig födelsedag och C har varit på topp hela dagen, förutom sista timman...

Nu är det me and my sofa som gäller. Halv 8 hos mig, Idol och engelsk serie, kvällen är räddad och jag är dödstrött.

Ps. Mammas lägenhet har fått sitt första bud. Så himmelens skönt. Blir det budgivning är det en bonus.

Visning

Idag var det visning på mormors lägenhet. 13 par/familjer var där. Nu håller vi innerligt alla tår för att lägenheten blir såld inom kort så vi med säkerhet får hit vår älskade mormor.

Höst

Idag känner jag mig åter något bättre. Låg och vilade/sov ända tills kl 12 men sen har jag varit uppe. Och så var jag faktiskt uppe med Calle i ottan ett par timmar oxå. Han vaknade INTE på rätt sida den killen. Allt var fel, allt. Och han gör ingen hemlighet av när han är missnöjd, det skriks och slängs och grejas. Han skriker överhuvudtaget väldigt mkt nuförtiden.

Låg och kikade på gamla kort igår och blev så nostalgisk över att ha en liten bebis som sov. Så mysigt när man var hemma och kunde lägga bebisen på en filt bakom TV'n medans man tittade på precis vad man vill. När jag skulle gå hem på mammaledighet så var det många som liksom förvarnade för "att nu blir livet annorlunda" med en underton på att det kommer bli jobbigt. De första åren undrade jag vad alla menade (kanske berodde det på deras dåliga planering eller nå't), detta är ju hur enkelt som helst. Men nu har det varit ett par år som har varit slitiga, givetvis är det mycket underbara stunder också men jag sticker inte under stol med att jag tycker det är grymt jobbigt ibland. Heltidsjobb och 2 intensiva barn tar på energin. Längtar till mormor flyttar hit och hoppas på lite avlastning. Man måste hitta sina andningshål men ibland är det svårt att få till.

Idag blev det planterat lite växter, ljung, murgröna, cyklamen och ett vackert prydnadsgräs i rött...

Nu är det vil-dax för mig igen.

Äntligen

Ända sedan Cornelia satt på en häst första gången så har hon velat rida själv. Under en lång period hade vi en fin men stor häst i vårt stall innan 3 år fyllda ville hon på fullt allvar att jag skulle släppa henne själv med denna häst i ridhuset. Det gjorde jag inte...

Förra lördagen fick hon äntligen börja på ridskola. En härlig ridskola med bara små shetlandsponnier, alldeles lagom stora för en liten tjej att börja rida på. Första gången fick det inte rida själva. Ni kan ju tänka er hur den reaktionen blev - inte nöjd. Hon kom dock över det ganska fort och idag var hon inställd på att jag skulle leda henne. Första delen av lektionen red de i skogen, över stock och sten och genom leriga vägar och över berg. Rätt tuff terräng (åtminstone för mig...). Sen blev det en stund i paddocken och då fick de rida själva. Gissa vem som var nöjd!? Efter ungefär 5 sek på egen hand utropade hon; där SER du mamma jag KAN rida själv. Vilken lycka!

På torsdag ska hon börja gymnastik - även detta ser hon fram emot även om hästarna nog slår det mesta.

Nästa vecka fyller stora tjejen 5 år! Då blir det tårta. :-)

Jag är sjuk. Förra veckan var jag också sjuk. Inget allvarligt men segt ändå. Jag vill vara frisk och inte ligga här och sova hela dagarna.