Helgen var fin. Hann med ett IKEA-besök med Cornelia och en fika med lite hästkompisar i lördags och gårdagen tillbringades några timmar i Lindome med en mkt välsmakande brunch. Tack till husliga Frida! :-) IKEA-besöket gick riktigt skapligt - Cornelia skötte sig bra och även om det blev många toabesök så fick jag mina ärenden uträttade.
Jag har köpt tyger och ska sy gardiner och kuddar. Jättefina tyger - problemet är bara att jag är för slö för att börja sy på kvällarna. Men jag har iaf klippt till tyget så snart ska det nog vara igång med sömnaden. :-)
Idag har jag varit hos osteopaten, det var ok - får nog ge det några gånger innan jag kan uttala mig. Något har hänt för det gör ont lite här och där på ett skönt sätt.
Sen har jag bokat starta-eget-kurs, skulle ju gärna vilja veta hur man gör iaf om det skulle bli aktuellt. Har hittat ett par jobb att söka och ska nog få iväg några jobbansökningar i veckan.
Annars går dagarna på. Tiden just nu skulle jag bara vilja stanna - jag trivs så otroligt bra med att få tid att tänka på vad jag tycker är kul och vad jag vill jobba med. Det har tagit tid att ens komma på något men nu börjar allt en plan i min hjärna att formas. Jag börjar få mkt energi tillbaka och kreativa tankar dyker upp. Efter år på långtråkiga och outvecklande jobb så blir man lite hämmad med vad man kan och framförallt vad man faktiskt vill göra. Känner ingen stress utan känner att det här kommer verkligen ordna sig till det bästa. Även om det säkert kan bli en period på a-kassa så känns det välbehövligt med detta avstampet.
Barnen har vi flyttat ihop i ett litet rum där de sover tillsammans. Vi kallar det ett experiment. Första natten var katastrof - andra natten riktigt hyfsad - tredje natten har just börjat....håll tummarna. Steg 2 i experimentet är att föräldrarna ska flytta sitt sovrum till andra sidan huset men det steget får nog vänta ett tag. Kanske några månader... Våra livliga barn är inte kända för att ligga och softa, inte ens på nätterna. När Calle vaknar så gråter han sällan, däremot står han och hoppar i sin säng och skriker av ilska om vi inte kommer. Cornelia kan vakna flera gånger per natt och bara skrika eller prata i sömnen. När jag skriver detta så kan man ju verkligen börja fundera på vad vi tänkte på när vi flyttade in barnen i samma rum - men kanske kan de hitta en trygghet i varandra. Förr i tiden sov ju barnen i barnkammare där alla syskon samsades, ska det vara så svårt att få det att funka även nu? Det svaret har jag inte ännu, vi får väl se hur det funkar med våra kära barn.
Nu ska jag kolla TV. Simon och Thomas. De är sköna, jag gillar dem. :-)
Go'kväll.