Sådär, då har man avverkat sin första jobbvecka på 3 år. Jag har känt alla känslor under denna veckan. Ett visst mått av "sorg" eller seperationsångest från min lilla bebis och det härliga hemmalivet. En era i livet är liksom slut och det känns trist. Sen har jag emellanåt känt att det är ganska skönt att få lämna över hemarbetet till Henric och att det har varit superlyxigt att gå ut och äta lunch med vänner hela veckan. :-)
Har ju haft en skön och lugn vecka på kontoret utan uppdrag. Dock verkar min konsultintervju som jag hade i veckan ha gått i lås. Jag var definitivt inte den mest passande konsulten (på papperet) för uppdraget men kunden verkar ändå ha valt mig. Jag har även inför detta känt delade känslor. Skönt att slippa vänta på uppdrag men samtidigt en rädsla för att verkligen börja jobba... Vi får se om uppdraget verkligen blir av (stort amerikanskt företag innebär mkt pappersarbete innan man verkligen kan börja).
På hemmaplan har det oxå gått bra. Henric har tagit sig an hemmalivet alldeles förträffligt bra och det känns mkt lyxigt att ha middag förberedd när man kommer hem...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar