eller har de redan vänt?
Sent i fredags kväll - precis innan Idol-finalen satte jag mig nysande och snörvlande framför datorn och drog iväg en ansökan på ett jobb jag verkligen skulle vilja ha. Förvisso "bara" ett grav-vik men ändå tillräckligt intressant och mer därtill, för att söka. Ett företag där de kvinnliga ingenjörerna är de som styr och ställer (är så oändligt trött på mansdominerade gubb-branscher) och i en bransch som inte är så förbaskat konjunkturkänslig. Iaf skickade jag en ansökan trött och seg i fredags kväll och vågade inte ens hoppas på svar. I århundradets värsta kris kändes det ungefär som - å där gick den ansökan ut i rymden och undrar om den ens kommer fram... men redan i måndags kl 10 fick jag ett mail; "Vi skulle gärna vilja träffa dig i januari för en intervju". Jag blev (och är) så glad för detta!! När alla gick och lade huvudet på sned lite halvsuckande på jobbet (stackars henne som har blivit uppsagd typ) så var jag så glad så jag bara ville skrika rakt ut - NEJ, det är inte synd om mig utan om er som sitter här och vänder papper och aldrig kommer få chansen att göra ngt annat! Hade god fot att hoppa jämfota av lycka och tror nästan jag hoppade runt i korridorerna. Jag har verkligen inte grävt ner mig i uppsägningarna utan mer och mer känt att jag ändå har haft turen att få lämna mitt nuvarande företag och så händer detta. GLAD är ordet!! Så nu njuter jag av mina sista dagar på uppdraget (jobbar kl 9-15 max) och bara trappar ner. Om århundradets förkylning ville ge med sig oxå skulle jag bli ännu gladare. Även om jobbet inte blir av har jag iaf bevisat att det går att komma på intervju utan att man känner någon och passar inte jobbet då är det inte mkt man kan göra.
Nu målas det här, bäst att hjälpa till.....eller åtminstone kolla så det går rätt till. ;-)
Kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar