Syskonen Bus och Bus

Idag har båda trollen varit hemma, ingen särskilt sjuk men Cornelia fortfarande lite hängig efter en febrig vecka med öronont. Ni skulle vara med härhemma ibland, vi brukar skämta om att det förmodligen skulle vara ganska bra underhållning att se oss i en TV-show. Inte riktigt lika inbjudande att spela huvudperson alla gånger. Calle har ett fruktat humör, han är trotsigare och envisare än synden själv. Jag vet inte hur många gånger killen har legat på golvet och skrikit idag. När vi var ute tog han priset, han låg en halvtimma och bara skrek för att jag vägrade köra pulkan han satt i på gruset. Tur att man är envis själv för han behöver motstånd denne lille kille som trots sina ynka 2 år är envis och tjurig som en åsna, förvisso väldigt charmerande och medveten om det också, härlig kombination va'?. ;-) Han har fortfarande svårt att prata men han uttrycker sig VÄLDIGT tydligt ändå och en kväll så lossnade det lite med språket och flera ord kom ur munnen på honom. Vilken överlycklig kille vi hade vi matbordet då. Sedan dess har han inte riktigt kommit vidare med pratet, ibland kommer det ord men han verkar väldigt noga med att det ska sägas rätt. Cornelia har sina mognare stunder och det är tur det för emellan dem är det som att ha en tonåring i huset, det slängs i dörrar och dylikt. Som sagt, det gäller att orka med att sätta gränser för barnen och jag kunde nog aldrig föreställa mig hur många konflikter man har på en dag med sina egna barn. Tänker tillbaka på mystiden med bebis. Sova, äta och byta blöja verkar inte så betungande liksom. (Ja, jag veeeet att det kan vara annorlunda för vissa och att ingen bebis är den andre lik....men låt mig generalisera, bara lite)